Tänder så mycket när är helt ensam hemma, visserligen är ju Nova här men kan inte prata med henne på det sättet.
Känner mig helt nere idag, vill bara gå och lägga mig å dra täcket över huvudet och ALDRIG mera gå upp igen!
Vill sova bort denna dag så att jag "kanske" kan gå vidare och sluta bry mig så satans mycket!
Men hur kan jag inte bry mig egentligen!? Det kommer alltid att finnas där mitt framför nästan på mig, DU kommer alltid att vara en stor del utav mitt liv, även fast om DU finns eller ej!
Varför måste jag bry mig och tro att allt ska bli bra tillslut ändå!?
Det kommer aldrig bli bra, för jag orkar inte ens ta tag i det längre! Är rädd för blickarna DU ska ge mig, för det DU ska säga, eller snarare för det DU inte ska säga!
Hur kan något sådans så meningslöst och äckligt betyda så mycket mera än vad jag gör?
Vet att DU älskar mig för att DU ska det men vill höra dig säga det, vill känna det i hela kroppen men jag känner bara avsky!
Vill att DU ska vara den underbara personen jag minns att DU är, DU var en hjälte i mina ögon och jag såg upp till just dig. Men ack så lätt det kan brytas. Mitt förtroende känns som ingenting för dig.
Jag orkar inte kämpa längre för det finns inget jag kan göra! Vad ska jag göra?
Jag hade vart så lycklig men det är något inom mig som stöter bort hela lyckan så jag känner mig aldrig fullständig i mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar