Kalas 2 och jobbiga tankar

Igår hade jag mitt andra kalas, det var mamma och några från hennes sida som var här, plus min svärmor. Fick massa fint av dom också. Gjorde en banan och kiwi tårta denna gången och lika uppskattad var den! 

Efter någon timme kom även Celine hit och fick en fin blomma av henne :) Men hon stannade betydligt mycket längre än min andra gäster, till 22.30 ungefär. 

Fick en del nyheter av henne som jag inte riktigt var klar i huvudet över. Nu känns det lite mera som man fattar. Hade iaf en fin kväll igår :)

Tänkte på en sak som jag fick veta i måndags när jag var å hälsade på en ur familjen. Eller egentligen har jag väl vetet det hela tiden och framförallt känt av det när jag vart där. Det verkar aldrig vara bättre av att jag är där, jag gör ju saken bara värre! 

"Det är aldrig såhär mycket längre, bara när just du kommer hit Jenni" sa min lilla syster som bor där så hon märker nog mera än många andra. Och jag märker också mycket med tanke på att jag inte är där varje dag. Så vad gör man i en sån situation!? 

Skiter i det  och hälsar på ändå? Struntar i allt och bara ignorerar problemet? eller stå upp för sig och prata om det med personen? 

Vet det rätta svaret kan jag ju säga men varför känns det så jobbigt att ta tag i det!? 

Har knappt orkat bry mig enda sendan jag flyttade för snart 2 år sedan, har nästan vänt kinden till och ignorerat allt! Men så tänker jag mycket på mina systrar som fortfarande får stå ut med allt som jag så fegt lämnat bakom mig! Vill finnas där för dom och vara den starka storasystern som dom förtjänar. Måste erkänna att jag känner mig så himla ensam i detta. Mina syskon och jag tycker väl inte direkt samma sak om det hela och jag är väl den enda som fortfarande mår så dåligt och inte kan glömma! 

Att jag måste göra det mera besvärligt än vad det egentligen är!