Varför!

Samma sak varje gång!! 
Enda sen jag kan minnas, sätter jag för stor press på mig själv hela tiden! Det gör mig så upprörd. Kan jag inte bara ta det som det kommer!? Något som tar lång tid och som man måste kämpa för går inte bara på en vecka eller två. Kan jag få in det i min lilla hjärna! 
Har upptäckt en sak sen min barndom också. Jag har aldrig fått prata om mina känslor, t.ex. allt med min pappa, det är ingen i min familj som direkt pratat om det med honom eller varandra så då har jag aldrig heller fått ut det jag velat säga. Har alltid vart dålig på att prata om mina känslor och hållit allt inom mig. Så fort jag blivit frustrerad/arg/irriterad eller ledsen så gråter jag. Samma sak när jag var liten som nu! Har aldrig fått ur mig allt genom att prata med någon utan velat vara för mig själv och gråta istället. På det sättet har jag lärt mig att få ur mig allt! Det är så jobbigt! Och det är något jag verkligen måste jobba med, men hur ska man göra egentligen när tårarna bara kommer och jag inte kan stoppa dom?